En blogg om min vardag som mamma till Alva och Meya <3

Nu fick jag klarhet om detta med seperations ångest, det är vad Alva har just nu.
Var ju uppe på bvc idag på mamma träff, och det blir en himla massa prat när 4 mammor har funderingar, och kul är det.
Tre av oss mammor har problem med barnen sömn, så mkt tid går till att prata om det och även maten är en ständig fråga. Tycker det är jätte kul att gå dit, att får prata av oss med sköterskan.
Sista gången med denna grupp var det idag, sen blir det olika möten att gå på.
Boka in mig på alla punkter.

Men tillbaka till seperations ångest, alla punkter stämde in på lilla Alva,tex, vill bara vara i knät, mammig, hysterisk vid läggdags både på dagen och natten.
Det är nu det börjar inse att de är en egen individ och inte sitter ihop med mig. Ändå lite charmigt.
Kan hålla på ett bra tag denna ångest, hoppas den går över fort.
Kommer tydligen en till vid 18månader och sen vid 9års ålder.
Hade inte jag en aning om, men när hon sa det så slog det mig att jag kommer ihåg min ångest.

Varje kväll när jag skulle sova i ett helt års tid så grät jag mig till söms, jag var så rädd för döden.
9år och redan tänker på döden, men är tydligen vanligt.

Annars hade hon ökat lite smått, avtar med tiden, men förljer sin kurva iaf, dragit iväg lite på längden, Men inte så lustigt när hon har en pappa som är 1,90cm.

Vikt: 9130g
Längd: 71cm

Blev visst ett långt inlägg, hoppas ni orka läsa :P