Inskolningen

Först vill jag tack för er respons jag fick under tidigare inlägg om Ams, de verkar ju tro att man kan bete sig precis hur som helst. Och man vill ju inte direkt göra sig osams med dem, men fan va jag ångrar att jag inte snäste tillbaka!

Inskolningen gick jätte bra för Alvas del, värre för min. Började lipa, jaa ni läste rätt, jag tjöt. Sämdes som en gris efteråt, men jag kunde bara inte sluta. Min lilla, lilla gumma har blivit stor. Någon annan ska ta hand om mit barn, säga till, byta blöjor och allt annat som hör till. Det känns så stort, min lilla, lilla flicka!
Men för henne gick det jätte bra, först gick hon mest runt och kolla på de andra barnen sen tog hon för sig mer och mer.
Ska jag tjuta så här kan jag ju inte vara med, vilken förebild, blir ju inte direkt bättre om hon någon gång skulle bli ledsen. Bara att vara stark och försöka kämpa sig emot tårarna.

Imorgon ska vi dit igen, och då 1,5tim, håller rummarna att det går bättre för mig.


Det stämmer det man hör, att mammorna som har större seperationsångest än barnen!!

Kommentarer
Postat av: Emelie

det är jätte vanligt, speciellt första barnet. jag gjorde precis lika dant när jag för första gången skulle lämna helga på dagis :) men skönt att hon inte vart jätte ledsen.. helga ville ju absolut inte gå in till dagis. hon grät jätte mycket.. och jag kunde inte gå en meter utan hon ville upp. men med Noel kunde jag lämna utan problem.. men då tyckte jag istället det var lite jobbigt att lämna eftersom jag ville bli saknad istället :) du kommer tycka att det är jätte skönt sen att ha henne på dagis så du kan få lite tid för dig själv med.. och jobba :)



jag håller tummar och tår för att det går bättre imorgon!! styrkes kram!

2010-09-02 @ 22:13:48
URL: http://momemelie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0