Förlossningsberättelse

Kvällen den 28 april runt kl21.30, Adde och jag ligger i soffan och små slumrar framför tv:n. Känner att jag har förvärkar som jag haft tidigare i veckan under kvällarna men som avtagit när så tar två panodiler och vi bestämmer oss för att gå och lägga oss. Först besöker jag toan och ser då att det är lite blod i trosorna, antar att det är slemproppen som gått eller att det var igång.
Går och lägger mig i sängen men börjar klocka värkarna. Ibörjan är dem var regelbundna och sedan avtar det en del, Adde besämmer sig för att sova en stund, skulle väcka honom om det var nåt.
Bestämmer mig för att ringa förlossningen och rådfråga kl24 då inte värkarna gått över men fortfarande inte var regelbunda och korta. De tycker jag ska ringa barnvakten men avvakta ett tag.
Hinner bara lägga på så kommer värkarna var 5:e min men fortfarande korta. Ringer Emma och väcker Adde, sen hoppas jag in i duschen och packar ner det sista.

Kl02 blir vi inskrivna, får ligga med ctg, det visar att värkarbetet var igång, själv kände jag bara topparna på värkarna, därför de var så korta.
De gör en undersökning och är öppen 6cm, samma som med Alva.
Följer med Adde och parkerar i bilen, tänkte att det är lika bra att jag rör på mig så det går undan, och det är en bra bit att gå och vi får stanna flera gånger.
Men värkarna kom fortfarande runt var 4:e min så hinner vila emellan dem.
kl 3.39 börjar jag med lustgas 50/50, kommer då ihåg att jag sa till Adde, Just det, det gör ju ingen skillnad, Tar ju inte alls bort värken, och skrattar.
Runt kl4.30 ber jag nåt mer, varför ha ont och man slipper? Då gör de en undersökning, är då öppen 8-9cm, så om bara vattnet går kommer det att rassla till sa barnmorkan. Så blir ingen eda utan ber dem ta vattnet.
Och vilken skillnad det blev på värkarna, nu gör det ordentligt ont, försvinner nånstans i rummet och sen är jag bort tills krystvärkarna kommer. Och undan gick det, Går som tåger det här, säger barnmorskan.
Kommer ihåg denna replik från En unge i minuten.

Kl05.09 får jag krystvärkar, och denna kraft, kommer inte alls ihåg att det kändes så här med Alva. Jisses säger jag bara, man kan inte göra annat än att krysta. Tycker det är riktigt jobbigt och ber dem Dra ut den!
Kl05.26 välkomna min lilla flicka ut, hon skriker omedelbart.

Vilken lättande det är när man väl fått upp sin varma, kladdiga bebis, all smärta försvinner och man är den lyckligaste i världen.

Vår lilla, lilla Meya, 52cm lång och 4280g tung. Lika lång som sin syster men betydligt knubbigare :)

LYCKA!!!

Kommentarer
Postat av: i min lilla lilla värld

Åh, tack för den berättelsen =)

2011-05-26 @ 12:54:50
URL: http://saratilling.se
Postat av: Liw

kul att läsa! Lilla Meya, Alma väger inte ens det nu, fyra veckor gammal :-)



kram

2011-05-27 @ 12:01:11
URL: http://liwetochvardagen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0